Krönika:

Har vi hört den förut?

Idag är det premiär på Utbildningsradions programserie om hemlöshet. Det är stor invigning och hemlöshetskväll på klubben Debaser. Band ska spela. Det ska bli debatt med forskare, politiker, Rolf Nilsson och en hemlös person.

I debatten kommer forskarna säga att Sveriges politik mot hemlöshet inte fungerar. Att boendetrappor inte fungerar. Att nolltolerans mot alkohol och droger inte fungerar. Att alla forskningsdata visar att bostaden är grunden för förändring. Att hemlöshet i sig skapar fysisk och psykisk ohälsa och en fruktansvärd överdödlighet.
Den hemlösa personen som är med kommer att säga att det stämmer.
Rolf Nilsson kommer att säga att lösningen heter bostäder och att bostad är en rättighet på pappret men inte i verkligheten. Han kommer att säga att alla offentliga miljoner till hemlöshetsindustrin ger arbete och försörjning för hjälparna men permanentar hemlösheten.
Politikern Kenneth Johansson kommer att säga att hemlöshet kan vi inte acceptera och att hemlöshet är ovärdigt ett välfärdssamhälle trots att den varit ett permanent inslag i Sverige i snart 20 år nu.
Banden kommer spela. Programserien kommer att sändas. Människor kommer att festa natten lång. Och man festar ju för en god sak – mot hemlöshet. Har vi hört det förut? Ja, många gånger.

Imorgon är det en ny dag och i alla kommuner i välfärdsnationalismens Sverige kommer människor att vakna upp i sina boendetrappor där nolltolerans råder. Hemlösa kommer att vakna upp i portar, garage och källargångar. Man kommer att ge sig av till daghärbärgen och sitta och äta gårdagens bröd vilket man förväntas vara tacksam för.
Forskarna sitter på sina rum och forskar. Politikerna skyndar vidare mot nya uppdrag. Journalisterna har gjort sitt för den här gången. Troligtvis kommer människor att bli berörda av  programserien och mer pengar kommer sättas in på Stadsmissionens konton.

Visst kan detta låta cyniskt i överkant men så här har det sett ut genom åren. Alla spelar sina roller, säger det som förväntas av dem och sen är det stopp. Det händer inget mer. Ett otal antal tv- och radioprogram, debatter, jippon, fester har hållits mot hemlöshet och det har samlats in pengar i massor. Inget händer. Och inget händer eftersom hemlösheten som andra sociala frågor löses med politik. Politik är tråkigt, jippon är roligt, tycks vara den maxim som råder.

Alla politiker säger sig vara emot hemlöshet och man är mycket snabb på att ge pengar till härbärgen och välgörenhetsverksamheter av olika slag men när det gäller att bygga bostäder till hemlösa tar det stopp. Det kostar för mycket. Vi har inte och ska inte ha några bostadssubventioner. Vi ska framförallt inte ha några sociala bostäder. Och varför ska hemlösa personer få en bostad när andra får köpa? En effektiv politik mot hemlöshet går stick i stäv mot den politiska norm som råder i samhället idag.
Men hemlösheten handlar också om oss som privatpersoner: Vill vi betala mer i skatt för socialfallen?  Vill vi ha en hemlös person till granne? Vill i ha en psyksjuk person som knarkar till ibland, blandad med oss vanliga? De flesta stockholmare vill inte det i alla fall.

Visst är det bra att utbildningsradion satsar på att belysa hemlösheten i sin programserie. Kommer den att förändra något i grunden? Nej, troligtvis och tyvärr inte.

Per Sternbeck, förbundssekreterare

Kommentarer (0)

RSS för kommentarer