I slutet av 2008 träffade jag en kvinna i väntrummet på sjukhuset. Hon var nära sammanbrott. Försökte trösta men det var svårt. Hon hade instabil personlighetsstörning sedan många år. Svår smärtproblematik med dålig prognos. Hade epilepsi och fått körkortet indraget. Hon sa att hon följde alla regleringar och kontroller som sjukvården bestämt. Hon hade många läkarbesök på tre olika specialist mottagningar, gick i terapi 3 gånger i veckan och gick en kurs för att bättre klara av sin smärta.
Hon hade då fått ett brev från Fk att hon då hade 365 dagar kvar på sin sjukskrivning och om hon inte innan dess hade kommit in i rehabiliterande åtgärdsprogram så fick hon vända sig till sociala myndigheter. Vilket skulle innebära att innan hon fick bistånd skulle vara tvungen att sälja eventuella kapitalvaror. Bilen var inget problem eftersom körkortet var indraget men resten? Om Fk tycker att denna utsatta kvinna har arbetsförmåga borde dom skräddarsy en åtgärd med AF. För varje dag som inte FK möter upp med åtgärder som dom kräver av patienter så tickar dagarna på och patienten får betala i slutänden . FK måste möta upp för både patienter och läkare som vill rehabilitera sina patienter. Detta är verkligen inhumant.
k.vårdare

Jag är läkare och skriver ut mängder med intyg till patienter. Jag känner igen problematiken för Gertrude och hennes läkare. Efter att jag nu har börjat med att utförligt betona arbets(o)förmågan istället för att beskriva sjukdomen samt att oerhört noggrant fylla i blankettens olika punkter har jag inte längre så ofta problem med försäkringskassans handläggare

Det här är väldigt intressant tycker jag. Jag tror att Marie har helt rätt i att om Gertrude har ringt till FK så skulle hon sannolikt fått svaret att du behöver inte äta antideprresiv medicin om du inte vill. Det är väl bara svårt att ta sig för att göra detta vid en depression eftersom handlingsförlamning då är vanligt. I artikeln finns ingen information om varför Gertrude hade hamnat i en livskris. När jag själv hamnade i en kris för många år sedan beroende på en slitsam skilsmässa med rättetvist om barnen så blev jag erbjuden Benzo. Jag ville inte medicinera. Min läkare godtog detta och sa att om det blir några problem så meddela mig direkt. Jag förstod att han skulle stå på sig om Fk skulle ifrågasätta sjukskrivningen. Han kanske trodde att Fk skulle kunna ifrågasätta sjukskrivningen eftersom den förlängdes flera gånger. Kanske ovanligt lång sjukskrivning för depression pga skilsmässa.
Grundbulten i problemet med Gertrude tror jag beror på att hon egentligen inte var “sjuk”. Kriser i livet är normala. Depression får många som diagnos vid kriser. Problemet är att Fk ska bedöma arbetsförmåga vid sjukdom. Det är då mänskliga kriser definieras som sjukdom. Sorg blir till depression och jag tror inte Fk godtar mer än en månads sjukskrivning vid sorg.. Jag vet inte om det var sorg som Gertrude hade. och då kanske Fk skulle kunna tycka att det var 2 veckor för mycket. Utan behandling. Problemet som Gertrude hade vid hälsocentralen var att hon inte fick samtalsbehandling som hon ville.. Det är ju en viktig fråga om Fk går med på längre sjukskrivning vid behov om patienten är i behandling och på det sättet gör något åt sin rehabilitering.. Svårigheterna är väl på vårdcentraler att de alltför sällan har samtal att erbjuda vid kriser. utan för det mesta blir det piller som erbjuds som behandling. Har just läst Karin Johannissons bok. Mellankoliska rum som beskriver hur samhället sett på depression genom historien. Därav mitt intresse i frågan. Blev rekommenderad att läsa den av Bosse som jag träffar 4 timmar i veckan som boendestödjare. Han har också tidningen Oberoende, En jättebra tidning som jag tidigare inte ens hört talas om Lena
Det här är väldigt intressant tycker jag. Jag tror att Marie har helt rätt i att om Gertrude har ringt till FK så skulle hon sannolikt fått svaret att du behöver inte äta antideprresiv medicin om du inte vill. Det är väl bara svårt att ta sig för att göra detta vid en depression eftersom handlingsförlamning då är vanligt. I artikeln finns ingen information om varför Gertrude hade hamnat i en livskris. När jag själv hamnade i en kris för många år sedan beroende på en slitsam skilsmässa med rättetvist om barnen så blev jag erbjuden Benzo. Jag ville inte medicinera. Min läkare godtog detta och sa att om det blir några problem så meddela mig direkt. Jag förstod att han skulle stå på sig om Fk skulle ifrågasätta sjukskrivningen. Han kanske trodde att Fk skulle kunna ifrågasätta sjukskrivningen eftersom den förlängdes flera gånger. Kanske ovanligt lång sjukskrivning för depression pga skilsmässa.
Grundbulten i problemet med Gertrude tror jag beror på att hon egentligen inte var “sjuk”. Kriser i livet är normala. Depression får många som diagnos vid kriser. Problemet är att Fk ska bedöma arbetsförmåga vid sjukdom. Det är då mänskliga kriser definieras som sjukdom. Sorg blir till depression och jag tror inte Fk godtar mer än en månads sjukskrivning vid sorg.. Jag vet inte om det var sorg som Gertrude hade. och då kanske Fk skulle kunna tycka att det var 2 veckor för mycket. Utan behandling. Problemet som Gertrude hade vid hälsocentralen var att hon inte fick samtalsbehandling som hon ville.. Det är ju en viktig fråga om Fk går med på längre sjukskrivning vid behov om patienten är i behandling och på det sättet gör något åt sin rehabilitering.. Svårigheterna är väl på vårdcentraler att de alltför sällan har samtal att erbjuda vid kriser. utan för det mesta blir det piller som erbjuds som behandling. Har just läst Karin Johannissons bok. Mellankoliska rum som beskriver hur samhället sett på depression genom historien. Därav mitt intresse i frågan. Blev rekommenderad att läsa den av Bosse som jag träffar 4 timmar i veckan som boendestödjare. Han har också tidningen Oberoende, En jättebra tidning som jag tidigare inte ens hört talas om Lena

Det är väl tur att det åtminstone finns ett frågetecken i ovan artikels rubrik.... Självklart får/ska inte Försäkringskassan kräva viss medicinsk behandling i form av medicinering eller kirurgiskt ingrepp för att rätt till sjukpenning ska beviljas. Vad som ger rätt till ersättning är om arbetsförmågan, på grund av sjukdom anses nedsatt.

I ovanstående fall undrar jag varför inte "Gertrude" först tog kontakt med Försäkringskassan för att ta reda på om den information hennes läkare lämnade var riktig. Han hade "erfarenhet" av detta??

Smutskastningen på FK måste ta slut någon gång. I detta fall var det nämligen läkaren som talade osanning då FK ALDRIG får neka ersättning enbart pga att någon inte vill medicinera med viss medicin.

Ja, jag arbetar på FK och jag blir så frustrerad när man alltid bara väljer att lyssna på ena sidan....